Jag undrar vad som har skett med mig... Jag känner mig mer centrerad och andligt uppmärksam än vad jag har gjort på länge men så upptäcker jag vissa små saker i vardagen som gör mig perplexed och jag måste ifrågasätta mig själv.

Häromkvällen såg jag på "Debatt" som handlade om sexfrågespalter i media. På ena sidan var det en tjej som skriver sexfrågespalten i Vecko Revyn och bloggar som menade att t.ex. Eva Rusz (som driver Aftonbladets sexfrågespalt) har förlegade och gammelmodiga värderingar. Under debattens gång finner jag mig själv ifrågasätta den unga tjejens värderingar som inte har någon utbildning i ämnet och bara skriver vad hon  tycker/anser/känner utan större forskningsbelägg. Medan Eva Rusz med sin gedigna utbildning och erfarenhet har bra mycket vettigare råd att ge i ämnet enligt mig.

Detta är ju egentligen inte "jag"! Jag står alltid på den lilla människans sida... Ifrågasätter "akademiska" meriter eftersom en individs kunskap kan vara enorm utan högskolepoäng och examnesbevis som stödjer detta. Den unga tjejen har stor kunskap och vem är jag att ifrågasätta hennes eventuella utbildning? Så frågan är om min resa genom det akademiska träsket har skadat mig? Är jag helt enkelt hjärtvättad?

Till saken hör också att det under debattens gång framläggs vad biologiska faktorer spelar för roll i människors sexuella beteende och den unga tjejen fnyser åt detta konstaterande. (Vilket jag också hade gjort för nåt år sen...) Men jag upptäcker till min förvåning att jag anser att det är självklart att evolutionen och vissa biologiska funktioner fortfarande påverkar oss. Även om vi är en själ i en kropp (och inte en kropp med själ...) så blir vår personlighet formad av massa biologiska aspekter. T.ex. så visar honråttor som legat i mammans mage mellan två bröder en högre halt av testosteron och liknar sina bröder i sättet mer än en hona som har legat mellan två systrar. Att beakta att både arv och miljö påverkar oss känns självklart. Men frågan är om detta verkligen är sann kunskap?

Borde inte vi kunna sträcka oss utanför alla dessa biologiska betingningar med tanke på vår själsliga utveckling och övergången till den sjätte dimensonen? Läkare konstaterar att en person har cancer, tre månader senare återvänder patienten och inte ett spår av cancersvulsten finns kvar. Läkaren konstaterar att det som skett är ett mirakel! Kvinnan i fråga hävdar att hon endast har använt sig av healing, positivt tänkande och en stressfri miljö.

Enligt lagen om attraktion så kan vi skapa oss själva exakt det liv som vi vill ha - endast med tankens kraft. Så summan av kardemumman borde väl bli att vi "står över" all denna påverkan av arv och miljö? 

Kanske borde jag inte tänka och fundera så mycket utan istället bara vara och uppskatta nuet...det är nog så ;)