Då relationer alltid har fascinerat mig har John Grays böcker inte undgått mig och även om jag anser att böcker bör läsas med kritiskt sinne så känner jag igen mig personligen i många infallsvinklar som han beskriver för att påtala män och kvinnors olikheter och hur dessa kan leda till missförstånd och konflikter.

 

John Gray har varit gäst i Skavlan vilket jag har missat men jag hör dock rykten om att han har betett sig illa. Jag måste genast ta reda på vad som har hänt och jag ser showen på svtplay.se och sitter helt förundrad i soffan, skulle Gray ha betett sig illa? Jag tycker snarare att det är de andra personerna som beter sig underligt, de agerar som om någon har förolämpat dem grovt och hela bunten har en attityd a la försvarställning.

 

Syfte
Tankarna utifrån denna händelse i Skavlan  har jag således samlat i följande reflektion som jag skulle vilja benämna - en amatöranalys. Intentionen är ej att skapa en objektiv artikel eller en vetenskapligt orienterad text vilket upplägget måhända kan signalera. Detta är mina egna personliga tankar utan tillräcklig djupgående och vedertagen forskning som ska backa upp min analys.

 

Frågeställningen lyder:

Vad är det med John Grays teorier som upprör Skandinavien?

 

Avgränsning
Att diskutera till vilken grad och vilka aspekter som skiljer könen åt anser jag inte är relevant vid just denna diskussion, alla är ju medvetna om att det finns könsskillnader som b.la. biologiska faktum stödjer.

Jag vill inte heller diskutera Gray’s åsikt om att en kvinna som klär sig i vitt vill ha ömsint sex medan färgen svart signalerar att hon vill ha mer hårdhänt sex (Gray, 1995). Att göra generaliseringar om sexhumör utifrån färg på nattlinne/pyjamas är bara absurt.

 

Bakgrund
Gray menar att vi inte respekter skillnader mellan män och kvinnor samtidigt som han klargör att inget kön är bättre än det andra. Men Gray hävdar att vi inte förstår oss på varandras olikheter. Hans eget exempel är att mannen kommer hem från jobbet och är trött, han sätter sig i soffan och ser på nyheterna. En kvinna kommer hem från arbetet och är också trött men hon ser alla måsten. Hon tar hand om barnen, lagar mat och undrar varför han bara sitter där. Hon frågar honom varför han sitter där och han svarar att han är trött. Kvinnan fortsätter dialogen med att framhäva att hon också är trött och jobbar precis som han men hon sitter åtminstone inte framför tv:n och slappar. Hon misstolkar hans agerande som att han inte älskar henne och inte vill hjälpa till. Berglund och Schedin (2009) påpekar att även om det kan se olika ut i familjer när det kommer till jämställdhet med hushållssysslor är det ändå kvinnan som har huvudansvaret och genom detta sprids fenomenet vidare vilket gör att kvinnan hamnar i underposition i andra områden såsom inom arbetslivet. Här påstår Gray att om bara kvinnan hanterar situationen annorlunda skulle mannen gladeligen hjälpa till i hemmet, om kvinnan bara lät han vila en stund och sedan snällt be om hjälp. Kvinnor bör ge män utrymme för hans behov. Enlkigt Gray säger en högröstad feminin röst att män ska vara som kvinnor i hemmet medan han anser att vi inte ska vara lika utan komplettera varandra med våra olikheter.

Skavlans gensvar yttras i att han hävdar att av de män som sitter i studion är ingen av dem soffpotatisar. Gray frågar om han inte vill sitta och titta på tv:n när han kommer från jobbet? Skavlan gör gällande att han måste laga mat först, diska osv. Norges utrikesminister Jonas Gahr Støre säger till Gray – du är i Skandinavien nu...

Mona Sahlin menar att ingen hemma hos dem ligger på soffan, hon städar och mannen lagar mat. Gray håller med om att Skandinavien är ett väldigt progressivt land när det kommer till jämställdhet. Han menar dock att Skandinavien inte har fått insikten om att jämställd inte betyder likadan. Kvinnor i Sverige är sönderstressade och genom detta så dör passionen och skilsmässostatistiken talar sitt tydliga språk. Kvinnor behöver prata för att reducera stress då deras känslocenter i hjärnan är dubbelt så stort som männens och är direkt ihopkopplat med talcentret. Män har 30 ggr mer testosteron och det säga vara en variabel som gör att män vill lösa problem snabbare än kvinnor. Stresscentrum i en mans hjärna är större och är därför programmerat till HANDLING!

Vidare anför Gray att när män förstår hur kvinnor fungerar kommer de att kunna värdesätta kvinnors potential i arbetslivet, politiken och i förhållandet. Män måste lära sig hur de kommunicerar med kvinnor och får dem att känna sig bekräftade då många kvinnor upplever att män inte värdesätter och uppskattar dem. Kvinnor känner sig utestängda och försummade. Lyssnar en man på en kvinna kan man se hur hon lyser upp hävdar Gray med känslomässig inlevelse. Dock bör inte män tala så mycket om sina känslor, för då skapas en feminin man och attraktionen försvinner. En man som får sina känslor sårade hela tiden avtändande. Vidare hävdar Gray att vi är blinda för könsskillnader. Han uppmanar oss till att se skillnader mellan oss och att vi ska vara ett stöd för varandra.

 

Diskussion
Att John Gray talar som att det är en självklarhet att kvinnan har störst ansvar i hemmet förstår jag kan upplevas provocerande men han talar ju faktiskt endast utifrån fakta (Berglund & Schedin 2009). Jag är personligen för jämlikhet och att alla ska ha samma lön för samma jobb, dela lika på arbetsbördor och hushållssysslor, men det ligger en stor sanning i Grays konstaterande om könens olikheter.

Likväl som jag anser att utåtriktade, impulsiva och socialt ”kompetenta” individer inte bör framhållas som en idealbild av samhället/media och genom det få de introverta, eftertänksamma och mer tystlåtna individerna att känna att de ej ”håller måttet” anser jag att inget av könen ska framhållas som en överlägsen grupp vars egenskaper är mer eftersträvansvärda än andra. Vi behöver omfamna våra olikheter för att kunna förstå hur vi ska hantera dem och det kommer i längden att generera en god fungerande helhet bestående av extroverta och introverta kvinnor och män.

Ingen verkar känna igen sig i Gray’s beskrivning av kvinnor och män och hur de tänker och handlar utifrån deras könsidentitet. Detta gör mig orolig. Vilka förhållanden har jag hamnat i? De sista männen i Sverige som beter sig stereotypiskt manligt a la Gray’s perspektiv har jag tydligen attraherat in i mitt liv gång på gång medan alla andra uppenbarligen har hittat män som älskar hushållssysslor och skyr soffan och tv:n som pesten.

Efter x antal samboförhållanden tycker jag mig ändå ana ett mönster. Ingen av dessa ”erfarenheter” har brutit mot mönstret som innebär att de kan slappna av i soffan med rena rama kaoset runt dem medan jag med ångest och sönderbitna naglar sitter bredvid och försöker koncentrera mig på det som utspelas på tv-rutan och anstränger mig för att ignorera röran tills jag efter varierad tid ger upp och tar tag i det som ”måste” göras för jag vet att efter det är gjort infinner sig sinnesron och koncentrationen. Men då ingen av de andra närvarande i studion anser att det ligger något i Gray’s teorier undrar jag vad det är för fel på mig som känner igen mig i allt mannen säger. Är den enkla anledningen att jag är ett måndagsbarn och därmed attraherar andra måndagsexemplar? Nja, det låter lite långsökt vilket tar mig vidare till två andra tänkbara teorier:

 

1. Att en amerikansk författare kommer till Skandinavien som är känt för sin jämställdhet och ska föreläsa om hur vi får bättre relationer kan nog kännas som en knäpp på näsan. Som jantelagen skulle säga: Vem tror han att han är? Vi som är så utvecklade och framgångsrika i jämförelse med USA. Nej, han får vi som (Skandinavisk) grupp plocka ner på jorden, kom inte här och föreläs om vårt expertisområde. En ”vi mot dom” (i detta fallet han) mentalitet skapas i studion, Skandinavien är minsann solidariska åtminstone när en författare från USA kommer och påpekar att det finns brister hos oss.

 

2. Min andra teori handlar mer om det personliga planet och integritet. Vi vet att vi påverkas oerhört mycket av hur andra ser oss och vad de anser om oss, är man med på kändislistan blir det ännu viktigare att framhäva sig som en god person. Att i vårt samhälle som strävar efter jämlikhet och att sedan i tv erkänna att ens förhållande kanske inte alltid är perfekt är väl förenat med katastrof. Allt ska verka perfekt utåt och eventuella ”defekter” inom ex. äktenskapet reds ut i skymundan mellan så få inblandade som möjligt. Att offentligt tvätta sin smutsiga byk och antyda att de är ”mänskliga” och som vem som helst lockar inte för fem öre. Här är perfektion nyckelordet, det som inte syns finns inte.

 

Men det är ju hela Sverige som har opponerat sig emot Gray’s uttalande, inte bara de som tillhör den offentliga arenan. Vad är det som stör dem så mycket? Här lyckas jag inte ens formulera en teori. Det känns bara som om jag har missat något som är oerhört väsentligt. Vad är det som jag inte kan uppfatta? Är det så kontroversiellt att män och kvinnor är olika? Oavsett om det beror på biologiska faktorer eller socialiseringsprocessen? Jag tycker det som är viktigt är att vi ska fokusera på hur vi ska kunna leva i harmoni med varandra och personligen tycker jag att Gray i mångt och mycket ger bra redskap för att främja kommunikation och förståelse mellan könen. Men uppenbarligen är det något jag missar. Vad kan det vara?

 

Litteraturförteckning
Berglund, B. & Schedin, S. (2009). Arbetslivet. Lund: Studentlitteratur.

Gray, J. (1995) Mars åtrår Venus, Venus älskar Mars. New York: Harper Collins Publishers Inc.