"desillusione´rad, som har upplevt desillusion (bitter känsla uppkommen av att vissa förväntningar eller förhoppningar krossats)" /NE

Jag har pratat otaliga gånger om hur lagen om attraktion fungerar så jag anser att det är helt totalt onödigt att ta det igen - MEN det som jag har svårt att greppa är hur sjutton man kan dra till sig så otroligt många dåliga händelser på en å samma gång? Ni som har sett tex The Secret vet ju att vi aldrig kan skylla på andra eller omständigheter. VI, ja du & jag har attraherat in varenda liten händelse, situation, möte och upplevelse in i våra liv. Det är här jag vill protestera! Högljutt! Men vad hjälper det? Vem ska jag lämna in min överklagan till?

Jag förstår inte hur jag kan ha fått min älskade lilla kissekatt att fly ifrån mig och mitt hem. Jag har inte annat än älskat denna lilla hårboll sen första dagen hon kom till mig. Jag har klappat hennes mage, gett henne mat, frihet och kanske lite överdrivet mycket med kärlek? Hur går då detta ihop med lagen om attraktion? Kommer alla jag älskar villkorslöst att fly ifrån mig? Hemska tanke! Bör jag bli en kall, hård och hänsynslös isprinsessa för att överleva i denna värld? (Ja, jag överdriver rätt rejält nu, men det är bara en sådan där natt...ha tålamod..)

Om man inte älskar någon med ett ärligt, äkta och öppet hjärta kan man väl aldrig få en innerlig och sann relation? Men vem sjutton vågar göra det när det gör så förbaskat ont när de går ifrån en? Jag vill bara inte vara med om det - det är nästan så att jag vägrar....för en stund i alla fall... Är det liksom värt det i slutändan? 

Jag är trött på att gråta, jag är trött på att känna sorg, jag är trött på känslor.

Jag vill att Lillan kommer hem till mig nu...





Kapitel 2

Insikter ~ Att Öppna Ögonen

Gryningen är här, fåglarna har börjat sjunga och jag borde njuta av livet. Välkomna den nya dagen med öppna armar, vara förväntansfull på de underbara överraskningar som kommer förgylla min tillvaro och alla gudomliga människor som sveper in mitt liv i glädje och rosa tyll.

Men allt är förmörkat av sorg, oro & rädslor. Att leva som man lär är svårare än jag trott. Att falla gör ondare än vad jag föreställt mig. Vad är det som har skett? Har världen blivit hårdare, fylld med mer taggar å törn? Och har detta lyckats riva sönder min regnbågsfärgade men ack så sköra bubbla som jag har levt i?

Jag som alltid säger att det finns en mening med allt som sker. Vad finner jag för mening med Lillans försvinnande? Egentligen ingenting! Vad har jag lärt mig? Att jag aldrig älskar villkörslöst? Det kan göra för ont? Det är bättre att bygga skyddsmurar av hårdaste sten som ingen kan riva ner - för älskar man inte på riktigt så kan man heller inte bli sårad. Vad vinner jag på ett sådant beteende? Absolut ingenting alls! Mer än att bespara mig några tårar. Är det värt det? Kanske....






Kapitel 3

Förälskelse ~ Upplevelser ~ Förväntningar

Ingen relation är den andra lik. Vi är alla kantade av så otroligt olika erfarenheter så det är nästan märkligare att förstå hur vi kan komma överens med varandra än motsatsen. Men vad är meningen med alla dessa relationer? Vi möter signifikanta personer som fascinerar oss för att vi ska lära av varandra? Utvecklas? Nå ett större medvetande?

Jag har alltid sett mig som en rosa kärleksbacill som vill kladda ner hela världen med leenden, glädje, hopp, förväntningar och pirr. För finns det något som slår förälskelsens känslosvall? Allt går lätt, det finns inga olösliga problem och man njuter av allt som livet har att erbjuda när vi har träffat "rätt". Jag vill gå i fronten för kärlekens, lustens och njutningens budskap! Helt enkelt älska mera! Jag VILL sa jag, inte att jag GÖR det. För när det kommer till förälskelse är jag riktigt bra - när det blir en djupare relation är jag inte längre så bekväm i min roll. Saken är att jag har ingen aning om varför? Kanske kan det relateras till föregående kapitel? Kärlek är "farlig"? Man kan ramla och slå sig på 'De Höga Förväntningarnas Kulle' eller trilla ner i *De Djupa Besvikelsernas Brunn'. Patetiskt? Måhända. Men det är ytterligare en aspekt av Bellas tanke- och känsloliv.

Jag önskar att jag kunde vara annorlunda. Jag önskar att jag vore modigare. Jag önskar att jag skulle kunna ha en totalt uppriktig och ärlig kärleksrelation. Men det svåraste som finns för mig är att vara helt öppen och ärlig med mina innersta tankar och känslor. Jag skulle vara så naken då. Jag skulle vara så otroligt sårbar. Jag skulle inte ha en chans att överleva. Jag har försökt förändra mig. Men det känns inget bra.


I've been dying inside
Holding back the tears I never cried
Now I'm down on my knees
Cause everything you are is what I need

You're the meaning of it all
Don't let me fall you've gotta

Tell me why I'm alone
When we're lying here together
On a night that's so cold
And you're just a touch away


...Over and Out