...måste vara det som är viktigast att lägga fokus på under vår livstid? Alla val som vi gör utifrån oss själva grundas ju i stor utsträckning på dem vi är, och är vi inte sanna mot oss själva så blir ju våra val inte äkta.

Jag tror att vi kommer utvecklas, få insikter och jobba med oss själva hela livet ut. Men det är ju en helt otroligt spännande process. Att ständigt vara förväntansfull för det nya, goda och positiva som kommer genom självutveckling.

Det känns som en av de viktiga bitarna i min egen självutveckling nu handlar om vikten av att vara sann mot mig själv och förmedla de känslor som finns inom mig på ett ärligt sätt. Vinner man någonsin på att inte vara sann? Samtidigt är det riktigt svårt. Rädslor för att bli sårad, avvisad eller ignorerad lurar i bakgrunden och kan avskräcka för att fortsätta resan på vägen till välmående. Men jag tänker faktiskt inte ge mig.

Synkroniciteten hjälper oss att möta rätt person vid rätt tillfälle och även om möten inte alltid är positiva så kan vi ju fråga oss vad dessa upplevelser speglar. Om vi irriterar oss på personlighetsdrag hos andra säger det egentligen mer om oss själva än om dem. Antagligen finns dessa drag hos oss själva men vi väljer att förneka dem snarare än att agera ut dem. Något har gjort att vi inte känner att det är tillåtet att visa dessa aspekter hos oss själva. Men för att må bra måste vi omfamna alla våra egenskaper och personlighetsdrag och älska dem alla lika mycket för att bli en balanserad och vämående individ. Jag tror inte att jag behöver utveckla mitt tänk utan bara lägga till två nyckelord ~ respekt & acceptans.

Namasté