Vaknade 4.30 av någon outgrundlig anledning. Kolsvart mörker fanns utanför mina fönster. Jag funderade allvarligt en stund på om man kanske skulle ta och somna om. Men kom sedan fram till slutsatsen att om mina ögonlock skulle stängas under en längre tid skulle det innebära att jag inte skulle gå upp 7:00 vilket var min plan.

Jag bara älskar gryningen - allt svart försvinner och jag kan från mitt sovrumsfönster börja se konturerna av bergen och träden och till slut även grannens gula hus (yaaaaaay). Nu bor jag ju mitt i smeten mellan en massa hus å även om jag vill stå för den jag är så tycker inte jag att det är passande att ställa mig i trädgården i morgonrock och utföra någon slags "välkommen-gryningen-ceremoni" med öppna armar mot solen. Men jag hade velat det - å det är tanken som räknas hehe

Hörde katter som bråkade ute, gick upp och ropade på Avalon - som inte dök upp...sysselsatte mig då med att kika på Gilmore Girls.

Jag älskar denna serie - den är så mysig! Alla event som alltid sker i staden, de pyntar med pumpor på torget och bladgirlanger i vackra färger runt lyktstolpar för att välkomna hösten osv, osv. Jag vill bo i en sådan mysstad! Tänk vilket engagemang och vilken hemtrevlig stämning det skulle bli - det närmsta sådan stämning man kommer i min "stad" är väl att det en gång dök upp en lyktstolpe med stickad "tröja".

En annan grej som gör att jag älskar Gilmore Girls är att för det mesta så är människorna i serien glada och positiva, man försöker alltid att sprida glädje - me love that! Det finns många orginella människor i serien  (den skaran som jag vill sälla mig till) att man bejakar sin unicitet istället för att försöka anpassa sig till samhällets normer å ideal. Det sista jag vill att människor ska anse mig vara är - tråkig, normal och som vem som helst. Såklart älskar jag även relationen mellan mor och dotter - men det har jag ju redan konstaterat i ett blogginlägg för länge sen - so let's move oooooooon!




Sedan kom jag på en briljant idé - nu när jag egentligen är så supertrött så innebär det ju att jag kan dricka "vanligt" kaffe, (jag brukar ju alltid dricka koffeinfritt kaffe - till viss del för att inte bete mig som Lorelai i Gilmore Girls, det är ju skönt om man hinner andas emellan meningarna som hoppar ur ens mun...*andas djupt*)

Så nu sitter jag i sängen å dricker mitt "vanliga gevalia kaffe" med mjölk i min änglamugg - filosoferar lite å kommer fram till att livet är otroligt underbart! Tack för att Ni bidrar till ljuset i mitt liv!