Igår så slutade internet att fungera och det kom inte igång förrän imorse, det var en konstig känsla och väckte en massa gamla minnen. Innan 2000 hade jag inte internet och när jag tänker tillbaka på den tiden så inser jag hur mycket jag har förändrat min sociala interaktion med andra. Internet är min sociala livlina, ok jag har telefon och jag kan träffa vänner men i utsträckningen med hur mycket jag umgicks med andra och pratade i telefon förr i jämförelse mot nu är det en otrolig skillnad.

Jag tyckte det var såååå ensamt i går kväll utan min kära uppkoppling, jag kände mig avskuren från världen. Som om allt roligt och glädjefyllt fanns där mitt under min näsa och var tillgängligt för alla utom mig. Det var nog meningen att jag skulle få mig en liten tankeställare? Anna var här och drack kaffe med mig och om nätet hade varit tillgängligt hade vi kanske inte hamnat i djupa diskussioner och löst några världsproblem för emellanåt hade vi kollat nätet för att hålla oss uppdaterade? Jag och djuren hade det mysigt i soffan medan jag läste en bok, kanske borde man ta några kvällar med "fejkat el-avbrott"? För att kunna fundera mer och komma till insikt om sig själv och livet? För lite distraherande är det ju när man sitter med laptopen i knät och har hela världen framför sig....visst?


Men å andra sidan vill jag inte vara utan internet alltför ofta, jag menar så många nya underbara vänner som man fått och de hade jag kanske aldrig mött i den riktiga världen med tanke på avstånd och liknande. Kärnan är väl egentligen att allt handlar om balans?