Slår upp en bok ur kurslitteraturen och börjar läsa - vad är det första som möter mig? Jo, att vardagsliv är tråkigt och förknippas med måsten och rutiner. Människor längtar efter helgen, det är då man "lever ut" och mår bra. Är verkligheten sådan för de flesta människor? Eller har det socialpsykologiska perspektivet fel uppfattning om människosläktet?

Jag kan inte förlika mig med detta tänket - om det beror på att jag har en helt annan livsinställning än människor överlag eller om det beror på att jag jobbar och pluggar oavsett vilken veckodag det är vet jag inte... Men jag gillar vardagen - det är ju där man befinner sig största delen av sitt liv. Älskar man inte sitt vardagsliv så måste livet bli oerhört jobbigt emellanåt?

Vi kan inte förändra andra människor men vi kan förändra vår egen inställning till vår omgivning och de personer som befinner sig i vår närmsta sfär. Vi ser helt enkelt det vi vill se. Om vi letar efter fel, problem och negativa aspekter så kommer vi att hitta mängder av detta som bekräftar vår inställning. Om vi istället förväntar oss bra saker av de som är runt oss och letar efter positiva överraskningar så kommer människor & livet att leva upp till dessa förväntningar. Ja, vi människor är märkliga men underbara varelser - jag vill se underbara människor och de finns överallt i mitt liv. Vilket jag är innerligt tacksam över!

---

Från det ena till det andra - det är något skumt med denna delkursens litteratur. Kursen handlar om fostran och socialisationsprocessen och jag har ju redan visat Er framsidan på en av böckerna. Nu ska Ni får se en annan boks framsida - jag anar ett tema...

Eller så är det bara jag som ser vad jag vill se? Nakna människor hehe