Jag tror att jag har nämnt förut att oro är en helt onödig känsla som vi trots allt kämpar med ganska ofta. Men vad är då meningen med oro? Vad har oron för funktion?

De saker som vi själva kan påverka behöver vi inte oroa oss för eftersom vi själva har kraften att styra och förändra dem. De saker som vi däremot inte kan påverka ger oss heller ingen anledning till oro eftersom vi ändå inte kan påverka dem.

Så det finns aldrig en stund då oron behövs! Tror att det återigen var Adrienne som berättade för mig om en pojke som hamnat i koma. Läkarna sa att han aldrig mer skulle vakna. Men pojkens mamma fick budskap av hennes andliga vägledare att pojken behövde omges med glädje, skratt och hopp så skulle han bli bra. Så alla som skulle besöka pojken fick lova att inte sända "orostankar" utan de skulle vara glada, prata om roliga saker och minnen när de var med honom. Allt för att höja energierna. Som Ni redan räknat ut vaknar pojken och läkarena är förbluffade. Men är det konstigt? Inte ett dugg. Studier har visat att på en läkarmottagning där en sjuksyster bad för varje patients välgång hade en mycket högre återhämtning hos patienterna i jämförelse med andra läkarmottagningar. Att be för oss själva och andra om lycka och välgång gynnar oss alla.

Jag tror inte på slumpen. Jag tror på synkronicitet och vägledning. Många i min omgivning (inklusive mig själv) har oroat sig mycket på sistone.

Min kära vän Adrienne sa att vi kan lämna över vår oro till våra vägledare som vakar över oss. Oavsett om du finner din kraft hos Gud, Universum, Änglar, Naturväsen, Moder Jord eller Buddha så finns de där för att lyfta din börda. De vill inget hellre än att vi ska leva bekymmerslösa liv - men vi måste be dem om hjälp för att de ska hjälpa oss. Vi har kommit hit med den fria viljan  och våra beskyddare lägger sig inte i våra liv om vi inte ber dem om hjälp.

Å tänk hur smidigt allt löser sig när vi inte blockerar oss med oro och när vi fokuserar på det som ger oss glädje. Jag kan ta ett exempel ur mitt eget liv. Förra sommaren var mitt liv lite upp å ner. Jag pluggade heltid å jobbade mycket vid sidan av med psykiskt funktionshindrade. Jag hade ingen semester och de ämnen som jag då läste hade jag valt utifrån vad samhället skulle anse vara "bra". Jag plågade mig igenom sommaren och var inte lycklig nånstans.

Denna sommaren pluggar jag oxå heltid och jobbar i videobutiken - men jag mår mycket mycket bättre. Varför?
Jo, i år valde jag ämnen att läsa utifrån mitt hjärta - dessa ämnen som vissa kommenterar:

- Vad sjutton ska du ha för användning av dem?

Men hemligheten är att jag kommer att ha stor användning av dem i framtiden. Jag har bland annat skrivit ett paper om Harry Potter och vänskapliga relationer. Säg att jag kommer att jobba som kurator för barn och ungdomar och då kommer jag ha stor nytta av att ha tittat närmare på hur viktigt vänskap är, hur man hanterar utanförskap osv. Jag har inte orroat mig så mycket för attjag ska få tillräckligt med jobb utan bara tänkt att Universum fixar detta =)

Det är såååå skööönt att lägga över all oro och sedan bara följa flödet och se hur allt ordnar sig perfekt. Jag fick mycket jobb i början av sommaren, sedan var det lugnt och jag kunde skriva mina papers och efter det fick jag återigen mycket jobb. Men gräddet på moset är att jag från och med idag har 3 veckors semester innan Pedagogik B kör igång! Yaaaay!

Lyckan är fullkomlig! Å vad jag älskar att en oroslös värld ger så mycket tillbaka - nu förväntar jag mig tre veckor med strålande väder ^^